Harfotsbräken (Davallia) – ormbunke med luddiga krypande rhizom

Snabbfakta

Troligen säkerEndast släktdata

Odling

Vetenskapligt namnDavallia spp.
VäxtfamiljDavalliaceae
UrsprungSydostasien, Stillahavsöarna, Fiji och Kanarieöarna – epifytisk på trädstammar och grenar i fuktig skog
VäxtgruppOrmbunke
LjusbehovLågt–Medel
Temperatur16–26 °C
LuftfuktighetMedel–Hög
RotmiljöTorka mellan vattningar
Slutstorlek≈ 25–40 cm
TillväxttaktMedel
SvårighetsgradMedel

Funktion i terrariet

PlaceringBakgrund/krona
BärighetEndast dekorativ
Epifytisk potentialKan monteras på kork/gren
GömställeDelvis täckning
VentilationKräver god luftrörelse
Tålighet mot terrarielivKänslig för slitage

Toxicitet: Inga toxiner rapporterade i släktet Davallia eller familjen Davalliaceae. Ormbunkar i gruppen saknar mjölksaft och kända irriterande ämnen, men släktet finns inte i de toxikologiska databaserna.

Fysisk säkerhet: Inga taggar eller hårda spetsar. Rhizomets täta hår är mjuka och ofarliga – de känns som mocka, inte som borst. Bladen är fint uppdelade och bryts lätt.

Underlag: Ingen art- eller släktspecifik uppgift i databaserna. Bedömningen bygger på att ormbunkar i allmänhet saknar toxiner och att inga problem finns rapporterade. Inga studier på reptiler.

Senast granskad: 2026-08-13

Harfotsbräken odlas lika mycket för sina rhizom som för sina blad. Tjocka, silvergrå och tätt ludna kryper de ovanpå underlaget som små tassar – därav namnet – medan fint uppdelade, styva blad reser sig ur dem. På en korkbakgrund är det en av de mest dekorativa växterna som finns.

Varför harfotsbräken passar i terrariet

Den är byggd för vertikala ytor. Rhizomet vandrar ovanpå kork, gren eller mossa och behöver ingen jordvolym alls, vilket gör den till en av få ormbunkar som kan klä en bakgrund på samma sätt som en marcgravia eller krypfikus.

Det luddiga rhizomet är dessutom en textur i sig. I ett terrarium där allt annat är blad och bark ger de silvergrå tassarna något att titta på även där bladverket är glest.

Ursprung och naturligt klimat

Släktet finns i Sydostasien, på Stillahavsöarna, Fiji och Kanarieöarna, och växer epifytiskt på trädstammar och grenar i fuktig skog.

Håren på rhizomet har en funktion: de samlar och håller kvar fukt runt de exponerade rötterna mellan regnen. Växten är alltså anpassad för att växla mellan blött och upptorkat, inte för att stå konstant fuktig – exakt samma mönster som hos blå daggbräken.

Ljus, temperatur och luftfuktighet

Ljus. Svagt till medelstarkt indirekt ljus. Direkt sol genom glas bränner de tunna bladflikarna.

Temperatur. 16–26 °C, hela terrariets spann.

Luftfuktighet. Medel till hög. Den vill ha fuktig luft men torrare rotzon – i praktiken betyder det regelbunden dimning som får torka upp mellan gångerna.

Rotmiljö och vattning

Gräv aldrig ner rhizomet. Det ska ligga fritt ovanpå underlaget; täcks det med substrat ruttnar det. Det är det vanligaste misstaget med arten.

Låt underlaget torka upp något mellan vattningarna. Monterad på kork med lite sphagnum under rhizomet sköter sig det av sig självt.

Storlek och tillväxt

Bladen blir 25 till 40 cm och rhizomet kryper några centimeter per år. Tillväxttakten är medel och plantan breder ut sig i sidled över underlaget snarare än uppåt.

Det gör den lätt att placera även i mindre terrarier – den tar ytan den får och inget mer.

Funktion i terrariet

Bärighet. Endast dekorativ. De fint uppdelade bladen bryts under en vuxen gecko. Rhizomet däremot sitter stadigt och tar ingen skada.

Gömställe och täckning. Delvis täckning. Bladen är luftiga och bryter sikten utan att dölja helt.

Epifytisk montering. Det här är växtens hemmaplan. Fäst rhizomet mot kork eller gren med fiskelina eller plastklädd ståltråd och håll underlaget fuktigt tills det hakat fast – det tar några månader.

Ventilation. Kräver god luftrörelse. Det exponerade rhizomet måste kunna torka upp mellan dimningarna.

Plantering och skötsel

Skölj av plantan och montera den på kork snarare än att plantera den i substrat. Vill du ändå plantera: lägg rhizomet ovanpå ytan, aldrig i.

Klipp bort gamla blad vid basen. Rör inte håren på rhizomet.

Tålighet mot terrarieliv. Känslig för slitage. Bladen är styva men fint uppdelade och bryts när djur rör sig genom dem. Placerad på bakgrunden, ovanför de ytor djuret använder, håller den sig hel.

Säkerhet

Toxicitet. Inga toxiner rapporterade i släktet eller familjen. Ormbunkar i gruppen saknar mjölksaft och kända irriterande ämnen.

Fysisk säkerhet. Inga taggar eller hårda spetsar. Håren på rhizomet är mjuka som mocka och irriterar inte hud – de ska inte förväxlas med de stickande håren hos vissa andra växtgrupper.

Hur säkert är det här? Släktet finns inte i de toxikologiska databaserna. Bedömningen bygger på att ormbunkar i allmänhet saknar toxiner och att inga problem finns rapporterade – vilket är svagare underlag än en ASPCA-post. Inga studier på reptiler. Därför troligen säker med endast släktdata.

Förökning

Delning av rhizomet. Skär av en bit med minst ett blad och några rötter och fäst den på ett nytt underlag med fiskelina tills den etablerat sig. Bitar som bara har hår men inga rötter tar sig sällan.

Sorter och varianter

Harfotsbräken är ett samlingsnamn för flera epifytiska ormbunkar med krypande, ludna rhizom. De sköts likadant – monterade på kork eller i luftigt substrat – och skiljer sig i hur rhizomet ser ut och hur stora bladen blir.

Bild saknas
Sort

Harfotsbräken

Davallia fejeensis

Silvergrå, tätt ludna rhizom som kryper över underlaget, med finflikiga blad. Den vanligaste arten och den mest lättodlade.

Bild saknas
Sort

Kaninfotsbräken

Davallia canariensis

Grövre, brunludna rhizom och något styvare blad. Tål torrare luft bättre än fejeensis och är en aning långsammare.

Bild saknas
Sort

Ekorrfotsbräken

Davallia trichomanoides

Fint uppdelade, nästan spetsliknande blad på smala rhizom. Den spädaste av arterna och bäst i ett riktigt fuktigt terrarium.

Bild saknas
Sort

Dvärgharfotsbräken

Davallia fejeensis ’Plumosa’

Kompakt urval med kortare blad och tätare växtsätt. Passar där grundformen blir för stor.

Vill du fördjupa dig? Läs vidare om ormbunkar i terrariet, om att välja säkra växter till terrariet och om hur du bygger ett bioaktivt terrarium från grunden.