Om ögonfransgeckon

Ögonfransgeckon kan släppa sin svans som ett försvar mot rovdjur, precis som många andra geckoarter. Skillnaden är att den, till skillnad från de flesta av sina släktingar, aldrig får en ny. Den fortsätter att leva helt normalt utan svans och får det karaktäristiska, rundade utseende som brukar kallas ”frog butt”. Den enda svansen den någonsin […]

Ögonfransgeckons svans är mer än en balansstav – på undersidan av svansspetsen sitter en egen häftplatta med samma sorts mikroskopiska strukturer som finns på tårna. I en studie har säkerhetsfaktorn uppmätts till upp emot 5,57, vilket innebär att svansen hos vissa individer teoretiskt kan hålla upp till fem gånger geckons egen kroppsvikt. De flesta tänker

Föreställ dig att en art du håller som husdjur idag för trettio år sedan officiellt räknades som utdöd. Det är precis vad som gäller för ögonfransgeckon, en av terrariehobbyns mest kända ”lazarusarter” – djur som troddes försvunna för gott men som återupptäcktes mot alla odds. Återupptäckten 1994 i Nya Kaledonien lade grunden för hela den

Långt bortom terrariets glasvägg finns platsen där ögonfransgeckon en gång ansågs utdöd: regnskogarna på Nya Kaledonien, en ö-grupp i Stilla havet mellan Australien och Fiji. Det är i denna fuktiga, gröna värld som artens hela biologi – från klibbiga tår till gripbar svans – en gång formades, och att förstå hemvisten hjälper oss förstå varför

Ögonfransgecko-fakta från grunden: ursprunget på Nya Kaledonien, arten som troddes utdöd och återupptäcktes 1994, biologin och hur den blev världens näst populäraste gecko.