Föreställ dig att en art du håller som husdjur idag för trettio år sedan officiellt räknades som utdöd. Det är precis vad som gäller för ögonfransgeckon, en av terrariehobbyns mest kända ”lazarusarter” – djur som troddes försvunna för gott men som återupptäcktes mot alla odds. Ögonfransgeckons återupptäckt 1994 i Nya Kaledonien lade grunden för hela den globala population som i dag hålls i fångenskap världen över.
Ögonfransgeckons återupptäckt 1994: från utdöd till hobbyns favorit
Innan 1994 var ögonfransgeckon endast känd genom ett fåtal museiexemplar och en kort vetenskaplig beskrivning från 1800-talet. Under mer än ett sekel gjordes inga bekräftade fynd i naturen, och arten kom att betraktas som utdöd av forskarvärlden.
En tropisk storm avslöjade sanningen
Vändpunkten kom när herpetologer under fältexpeditioner i Nya Kaledoniens södra provins påträffade levande individer, i samband med att en tropisk storm hade blottlagt delar av regnskogen och gjort djuren mer synliga. Fyndet väckte stor uppmärksamhet inom herpetologin och beskrivs fortfarande som en av de mer uppmärksammade återupptäckterna av en reptilart under 1900-talet.
Nyheten spred sig snabbt inom den internationella terrariehobbyn, och ett fåtal grundardjur fördes lagligt ut för avel och forskning innan Nya Kaledonien år 2003 införde ett lagligt skydd som i dag starkt begränsar export och insamling av vilda individer.
Tack vare artens goda reproduktionsförmåga i fångenskap härstammar praktiskt taget alla ögonfransgeckos som i dag hålls som sällskapsdjur från dessa få grundardjur – en påfallande smal genetisk bas som seriösa avlare fortfarande behöver ta hänsyn till vid parningsplanering.
Återupptäckten gjorde ögonfransgeckon till en av de mest populära terrarieödlorna i världen, och arten används i dag ofta som exempel inom både herpetologi och avelsgenetik på hur en liten grundpopulation kan byggas upp till ett stabilt globalt bestånd i fångenskap.
Vilka var det som hittade den?
Återupptäckten förknippas framför allt med den tyske herpetologen Robert Seipp, som tillsammans med Wilhelm Henkel återfann levande populationer av ögonfransgecko i Nya Kaledonien 1994. Kort därefter kom bland andra den amerikanske herpetokulturisten Philippe de Vosjoli att spela en avgörande roll för att etablera arten i terrariehobbyn – det var i hög grad genom hans arbete som ögonfransgeckon gick från vetenskaplig kuriositet till ett av världens vanligaste terrariedjur.
Att arten över huvud taget kunde räknas som återupptäckt bygger på att den beskrevs redan 1866, av den franske zoologen Alphonse Guichenot. Den historien – och varför beskrivningen sedan blev liggande i över ett sekel – går vi igenom i 1866: När ögonfransgeckon fick sitt vetenskapliga namn.
Källor
- Wikipedia – Correlophus ciliatus
- Travers, S. (2024). ”Meet The Dazzling Gecko That Went From Extinct To 8th Most Popular Pet Reptile.” Forbes.
Läs mer
- Ögonfransgeckon – fakta, historia & biologi
- Ögonfransgeckons naturliga hemvist i Nya Kaledonien
- Ögonfransgeckon finns naturligt på endast en liten del av jorden
Återupptäckten gjorde arten känd. Det som gjorde den till ett allemansdjur kom först tretton år senare – läs Allen Repashy – mannen bakom pulvret.
De första ungarna som kläcktes i fångenskap i USA föddes upp av Philippe de Vosjoli och Frank Fast – och avslöjade att arten faktiskt har hel svans. Läs Philippe de Vosjoli – mannen som gav ögonfransgeckon en väg in i hobbyn.